Jerome Bruner

Nu var det länge sedan jag bloggade, har haft en ordentlig dipp i mitt skrivande och angående mina livsval. Ska man verkligen behöva skriva en uppsats när man deep down vill bli någonting annat... typ sjuksköterska... så någonting har frågorna gått. Nu har jag i alla fall fått lite energi och ska färdigställa uppsatsen men jag tar också ett litet studieuppehåll i ett halvår för att jobba undan lite resttentor. Tror att det blir den bästa lösningen.



Jag påbörjade min utbildning till lärare för fyra år sedan, då, på den första terminen fick vi kurslitteratur bestående av bland annat en bok av en viss Jerome Bruner. En amerikansk psykolog som klurat kring utbildningen ur ett kulturpsykologiskt perspektiv. Boken heter Kulturens väv. Jag minns denna bok så väl, den var skriven med ett språk som var direkt omöjligt att läsa. Tyckte jag då. Nu när jag ser boken i dess slitna fuktskadade skick så kommer jag ihåg hur jag stod på Kellys och tog en öl med min vän Fredrik som då var lärare i svenska och religion på gymnasiet (nu doktorerar han i något inom svenskämnet..). Jag förfasade över språket och han höll med om att det inte finns något egenvärde i att formulera sig extra krångligt. Det var rart av honom att hålla med, kanske rent av en överlevnadsstrategi från hans sida, eftersom jag var så upprörd.





Nu, till den här uppsatsen, har jag läst en massa litteratur (varav hälften varit mycket onödig läsning) och försökt att hitta teorier att luta min undersökning på. Mitt letande har gått genom litteratur listor och bibliotekskataloger och i en bok på norska som var mycket matnyttig hittade jag Bruner i referenslistan. Ett par av dessa böcker hittade jag och igår när jag läste en bok av dessa så föll det mig in att titta vad den boken jag har i bokhyllan heter på engelska. Döm om min förvåning när det visar sig att den heter The Culture of Education och visar sig vara en av de böcker på listan som jag inte fått tag i. Culture of Education blev Kulturens väv på svenska.. kanske inte en helt solklar översättning. Läste den i alla fall igår och det finns massor med bra som jag kan anväda i uppsatsen! Och där har den legat i bokhyllan mitt framför näsan på mig hela tiden. Fatalist som jag är så ser jag genast cirkelslutet... Bruner kommer alltid få vara kvar i min bokhylla.

Transkribering

Sitter här och ska sätta igång med den sista transkriberingen. Det är riktigt jobbigt att transkribera, men igår var jag på handledarträff och då sa min handledare att jag är för nogrann, detta innebär att det kommer gå fortare nu!! Tänk om hon varit lite bättre på att kommunicera.. tänk om jag varit lite mer på.. då hade jag kanske blivit klar i tid! Nu har vi kommit överrens om att jag ska opponera min uppsats i Augusti men att jag ska skriva klart den nu, så den är klar innan sommaren. Det känns som en skön medelväg. Jag har fått hjälp av en otrolig väninna som ska transkribera en av intervjuerna.. där tjänade jag fyra timmar! Nu får jag inte skolka från skolarbetet längre.. måste beta av dessa förbaskade intervjuer!

Intervjuer....vilket träsk!

Så har jag fått lite eld i baken tack vare min kära väninna Andrea. Hon arbetar som lärare och kan ju vara brutalt rak och ärlig med mig utan att jag tar illa upp. Hon kom, hon såg, hon härskade! Styrde upp min frågeställning, min planering och framförallt mina intervjufrågor! Stränga order om att jaga informanter på måndagen och så var hon borta! Nu är det upp till mig. Men det har gått bra. Nu har jag intervjuat tre av fyra lärare och en av två elevgrupper. Det var svårt att intervjua lärare, jag har så svårt att fokusera på mina frågor. Alla intervjuer blir dessutom olika, så jag vet inte om jag kan anväda mig av dem. Transkibering är en annan ädel konst jag nu fördjupar mig i. Att skriva ner vad jag och informanten säger ordagrannt är mer än lovligt slitsamt och tidsödande.

Min handlederska har jag knappt hört av men idag droppade hon en rad om att hon ville träffa mig och bad mig maila texten so far. Inga kommentarer om den text jag skickade senast. Det känns som man står ensam i en storm! Tur att jag har vänner. Skickade svar på en gång, hoppas hon svara innan jag ska ha skickat in min text... det underlättar liksom.

I förrgår var jag till mitt lokala bibliotek och frågade bara så appropå om man kan beställa litteratur från andra länder. En bibliotekarie som jag inte pratat med tidigare blev överlycklig och ville genast ta tag i min fråga och ta reda på hur det låg till. Hon skrev till mig idag och berättade att det går att beställa från Norge och att det kostar 10(!) kronor. Helt galet bra, hon hade beställt boken jag ville låna. Jisses vad bra Årsta bibliotek är, alltid trevliga, hjälpsamma och tillmötesgående. Fem stjärnor till dem!

Cyklade till skolan idag! Jisses vad det är skönt. Älskar att cykla, särskilt cykla förbi räsercyklar med en massa växlar. Det är inte växlarna som avgör visar det sig. :-), dumt att jag glömmer att ta cykeln så ofta bara.

Ändrad rubrik

Efter vissa påpekanden så tar jag bladet från munnen och ändrar rubriksättningen på den här bloggen. Jag kan ju inte kalla mig för singelstudentska om jag inte är singel. :-) Livet leker och jag är 37 år!

Nytt liv nya tag

Så var det dags igen för lite pep talk. Livet är riktigt komplicerat och ibland blir det för komplicerat för små studentskor. C-uppsats är ingen lek, men efter ett samtal med en kär vän i morse så förstod jag att C-uppsats är ett sk mandomsprov, alla måste igenom det och när man har gjort det blir man stärkt till själ o sinne... Detta grässtrå klamrar jag mig nu fast vid. Har i bara farten fått ändan ur vagnen och skickat iväg mail till ett par möjliga och omöjliga kontakter. Hittade en lärare på Örebro Universitet som jag mailade till och frågade om han hade något bra tips. Fick svar på två röda sekunder! Oh vad jag gillar när mail besvaras. :-) Han hade tips om en avhandlig som var under produktion och gav mig mailadress till kvinnan som skriver på den. Har därför skickat ett mail till henne nu och väntar med spänning på svar. Så från funderingar på studie uppehåll till fullt pådrag i maillådan.. nästan iaf. Ett steg i taget.

Har fått förfrågningar om vad jag ska göra på semestern och i sommar och har beslutat mig för att inte planera min sommar ett dugg! Jag ska åka till landet och leva billigt tror jag. Lite trött på dessa budget semestrar och att alltid behöva vara drivande i projektet "ha en superrolig och minnesvärd sommar". Känns som jag har gjort mitt när det gäller tråkiga somrar utan sällskap.

Träningen har blivit lite lidande på sistonde men har hamnat lite högre upp på listan nu, idag var det core med Malin, hon utstrålar ju så mycket energi. Det är löjligt roligt att träna på hennes pass. Cyklade på min tröga trasiga cykel i motvind till badet men har faktiskt lämnat in cykeln på reparation och den ska vara klar till imorgon :-) The future looks so bright I have to wear glasses... speeking of which! Jag har beställt tid för utprovning av linser! Nu är det nog med detta glasögonormande! Jag var 13 när jag fick mina första glasögon, en stolt glasögonbärerska (hade inte vett att fatta att jag blev en glasögonorm) som tyckte hon såg lite klokare ut. Sen dess har jag haft glasögon på mig varje dag och envist hävdat att det är dumt att stoppa in skit i form av linser i ögonen. Så kom jag till 37 år och har kanske drabbats av en ålderskris eller nåt för nu har jag beställt tid hos optikern. Har fått i läxa att träna mig på att ta på hornhinnan... tränar två ggr om dagen, det ska gå! Svider lätt i ögonen direkt efter men bara en kort stund, hoppas det inte är ett dåligt tecken. Jag ska bli lika fri som alla andra, kunna ha både solglasögon och hatt utan att glasögonen trycker på näsan! Återkommer i ärendet..

Friskis forever!

Idag var det back to reality, efter påsklov och annat. Edna hade simning och eftersom växeln har gått sönder på min cykel bad jag ödmjukast min äldsta dotter om att få låna hennes cykel. Den är fantastisk, en Monark i dam modell. Nackdelen är att sadeln är väääldigt låg. Men jag tänkte att det är nog bättre än min super tunga cykel som har fastnat på trean, den tyngsta växeln. Visst fick jag låna den sa hon med ett leende men du får inte ha sönder den! Nej nej, inte ska jag det. Glad i hågen hävde jag på mig min cykelhjälm och rasade ner för trapporna med Lillasyster. Upp på cykeln och såg fram emot en trivsam cykeltur. Döm om min förvåning när det var tungt som tusan o trampa. Förklaringen kom efter tre sekunder när Edna högt förkunnar att jag har ju ingen luft i däcken. Suck!! Men ingen fara på taket, det ligger ju en cykelverkstad på vägen! Trampar uppför arla-backen för att finna cykelverstaden stängd och slangen som hängde utanför så fiffigt borttagen! Dubbel suck! Tampar vidare och söker vilt i huvudet efter bensinmackar på vägen in till Eriksdalsbadet... men inser rätt snabbt att alla tre som funnits är nerlagda. Trippel suck. Trampar på så gott det går, känns sådär, tror inte det var det optimala för cykeln, jag som lovat att inte ha sönder den.

Anländer till badet och jag frågar personalen i disken om de vet vart man pumpar cyklar när man bor på söder. De ser på mig med förvirrad blick och har ingen aaaning. Kanske uppe vid lånecyklarna som står vid Ringvägen?! Ok, tack säger jag, knatar in till Edna och säger att jag ska ta en lite kort sväng men att jag är tillbaka om en kvart, hon kan ju byta om o fixa själv. Sagt o gjort, går upp till ringvägen med cykeln och konstaterar att här finns ingen cykelpump, men väl en annan träningsinrättning: Friskis och Svettis! Tågar beslutsamt in där och frågar samma sak som på Eriksdalsbadet, vart finns närmaste cykelpump? De klurar lite och säger att borta vid slussen finns det nog en sån pumpstation, annars så finns det en cykelaffär, men den har ju hunnit stänga ser jag att kvinnan i sällskapet konstaterar med en blick på klockan på väggen bakom mig. Samtidigt har en av herrarna smugit in på kontoret bakom disken och vandrar sakta ut därifrån med en cykelpump i handen... Tänk att det finns människor som är serviceminded och så finns det folk som inte är det! Friskis folk tillhör iaf de förstnämnda! Hemfärden blev betydligt mer angenäm och jag konstaterar att det var välinvesterade pengar att köpa en märkescykel!

Alternativ Påsk

Ednas kycklingbo

Påsken har länge förefallit som en död helg för mig. Jag har sällan barnen till påsk och brukar därför satsa på att dra in så mycket pengar som möjligt. Det är storhelg i fyra dagar så det blir ett par kronor extra bara man visar sig på jobbet. Det passar utmärkt med min filosofi att jobba så korta pass som möjligt så att jag inte tröttnar på att jobba. Idag jobbade jag till två och det var alldeles lagom. När jag kom hem och solen sken slog mig plötsligt tanken att andra familjer firar denna helg. De äter gott och umgås. Nubbar och njuter av varandras sällskap. Jag tror jag ska satsa på det till nästa år. Försöka komma med övriga familjen till landet och äta gott. Har jag tur så jobbar jag som lärare då och har lov! Hi hi. I år blev det iofs trevliga middagar men just idag kände jag mig lite övergiven och somnade på balkongen i min stol i nån timme, medan grannen under hade bjudning och deras trivsamma konversation nådde min balkong. Fin färg fick jag iaf, vilket kan vara en skön tröst när den idoga träningen har renderat en inflammerad vadmuskel eller två! Det är farligt att motionera!

Har träffat en vän och han berättade att han alltid pyntar till påsk så, inspirerad av detta, gick jag resolut ner i källaren och tog upp vår lilla påskpyntlåda. Den visade sig innehålla flertalet trivsamma färglada pyntpryttlar. Kycklingar, ägg, tuppar och inte att förglömma en fantastisk liten koja av garn som Edna gjort till en kyckling. Myrna snajsade till riset som hon blev skickad till Morfar för att hämta. Det blev urtjusigt! Sen fick jag ett par krukor med Påskliljor av min vän så nu sprakar det av färg och påsk i min lägenhet och jag önskar nästan att det var påsk oftare. Har hittat flertalet färglada ägg i mina blomkrukor som jag misstänker kommer ligga kvar långt efter påsk och reta gallfeber på mig, eller kanske glädje om denna positiva känsla kring påsken håller i sig.

Heavy pynting!

Fördelen med påsken är att det är så många härliga färger, julen har ju ett lite mer enformigt och konservativt färgschema. Nu har jag dessutom användning av min ceriserosa brödkorg en gång om året i alla fall. :-)

Min lilla pelargon kämpar på och har nu nästan knopp på gång, gissar att man ska ta bort knoppar som kommer så här tidigt, så den får behålla energin till att gro på sig lite. Ska försöka förkovra mig i pelargonskötsel innan jag dyker ner i mina böcker igen i jakten på en bra frågeställning till min c-uppsats.