Så har jag bevisat för mig själv att jag har karaktär att hålla mig till strikt diet i en vecka iaf. Det känns bra. Nu har jag två veckor kvar och det kommer förhoppningsvis att gå lättare. Min äldsta dotters väninna tyckte att jag såg smalare ut. Undrar om hon sa så för att vara artig eller om det faktiskt är så.
Semmeldagen började bra, gick mina steg till jobbet i snömodden. Lyssnade på Ann Olivecronas sommarprat. Hon skildrade hur det känns att svälta. Hon och hennes kolleger hade blivit lämnade utan proviant i djungeln. Kändes som en tröst på något underligt vis. Det finns ett ljus i tunneln och har hon klarat betydligt längre tid med ovissheten om hon någonsin skulle få någon mat så ska jag väl klara det kortare tid med dietkost. Hon berättade även hur hon börjat äta lättsmält för att under tre veckor vänja kroppen med fastare kost. Det blir spännande att se hur det kommer att kännas när jag kommit så långt. Magen har fungerat idag vilket är en lättnad.
Dagen var full av frestelser. Ringde min far och bad honom köpa semlor på Älvsjö konditori till mina döttrar. De ska inte behöva lida för att jag ska gå ner i vikt. Ångrade mig lite när jag satt vid middagsbordet och insöp dofterna av mandelmassa och kardemumma. Det var läskigt nära att jag drog fingret genom mandelmassan och grädden som ena dotterna lämnat på fatet.
Min kollega bakade vidare på semlorna idag. Monterade småsemlor serverades till kaffet och alla som kollegor och medarbetare fick smaka. Känns skönt att dagen är över. Nästa år ska jag äta en.
Efter en tung dag där allt jag gör är en viljeansträngning gick jag och pratade med min chef som gått igenom denna resa. Hon peppade och berättade om sina erfarenheter. Det kändes lite bättre efter det. Dagens tunga armar och ben slapp träning idag, det känns som att jag går i sirap. Kroppen behöver vila lite också. Imorgon har jag träningsdejt med Rita från min viktgrupp det ska blir kul. Då ska jag även väga mig :-) Det är det roligaste med att gå till träningen.
Semmeldagen började bra, gick mina steg till jobbet i snömodden. Lyssnade på Ann Olivecronas sommarprat. Hon skildrade hur det känns att svälta. Hon och hennes kolleger hade blivit lämnade utan proviant i djungeln. Kändes som en tröst på något underligt vis. Det finns ett ljus i tunneln och har hon klarat betydligt längre tid med ovissheten om hon någonsin skulle få någon mat så ska jag väl klara det kortare tid med dietkost. Hon berättade även hur hon börjat äta lättsmält för att under tre veckor vänja kroppen med fastare kost. Det blir spännande att se hur det kommer att kännas när jag kommit så långt. Magen har fungerat idag vilket är en lättnad.
Dagen var full av frestelser. Ringde min far och bad honom köpa semlor på Älvsjö konditori till mina döttrar. De ska inte behöva lida för att jag ska gå ner i vikt. Ångrade mig lite när jag satt vid middagsbordet och insöp dofterna av mandelmassa och kardemumma. Det var läskigt nära att jag drog fingret genom mandelmassan och grädden som ena dotterna lämnat på fatet.
Min kollega bakade vidare på semlorna idag. Monterade småsemlor serverades till kaffet och alla som kollegor och medarbetare fick smaka. Känns skönt att dagen är över. Nästa år ska jag äta en.
Efter en tung dag där allt jag gör är en viljeansträngning gick jag och pratade med min chef som gått igenom denna resa. Hon peppade och berättade om sina erfarenheter. Det kändes lite bättre efter det. Dagens tunga armar och ben slapp träning idag, det känns som att jag går i sirap. Kroppen behöver vila lite också. Imorgon har jag träningsdejt med Rita från min viktgrupp det ska blir kul. Då ska jag även väga mig :-) Det är det roligaste med att gå till träningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar