TV-stjärna?

Fredagen den trettonde. Ödesmättad dag att göra tv debut på men jag skrattade olyckan i ansiktet och gick på höga klackar till inspelningsstudion på Kungstensgatan. Efter en halvtimmes väntetid så fick vi, jag och mina tre årstamammekollegor, specialbiljetter av en tjej. Vi vill inte sitta så nära. Mina kära väninnor var på direkt! Klart vi ska ta dem! Jag kände mig dock lite tveksam. Kände att det är skönt att betrakta saker på håll...

De gigantiska dörrarna öppnas efter 40 minuter och vi går in i inspelningsstudion. Jag känner mig konstigt nervös. Detta utvecklades i en annan riktning än tänkt. Går in framför den stora läktaren där den vanliga publiken sitter. Noterar att det inte finns ryggstöd på den läktaren. Tittar lite fram och jublar när jag ser de skönt vadderade stolarna med ryggstöd lite längre fram, på vip platerna, dit vi hade fått biljetterna. Inser i nästa sekund att det bara finns plats längst fram och på sidan precis bakom "panelen" som de ska intervjua under programmets gång. Vi stolpar upp och sätter oss bakom det uppbyggda panelbordet och jag känner mig löjligt nervös... Brukar man inte få gå in i sminket innan man ska vara på tv? Ångrar i det ögonblicket att jag inte tog en tur med sprayburken i håret innan jag åkte hemifrån.

Dagen tema "Förälskelse", träffsäkert och passande för mig. På bordet där panelen ska sitta ser jag att min nya favoritbok ligger ( Hemligheten). Det visar sig att författaren till boken och en poet som heter Bob Hansson är där för att tala om förälskelse. Medverkade gjorde också Susanne som var en av bönderna i Bonde söker fru, där var också en flicka som haft en stökig relation och Kattis Ahlström som agerade programledare. Upplägget kändes spännande och Birgitta tycker att "det är ju perfekt för mig som läst boken, då kan ju jag kanske lägga in en kommentar". Huvva!! Hemska tanke, adrenalinet pumpar på.. som tur är blir det inte så. Vi i publiken slipper göra några inlägg och allt avlöper på ett mycket städat och trevligt sätt. Studio mannen var den stora behållningen, han hade så sköna kommentarer och lotsade oss säkert genom hela inspelningen. "Kan jag få ett skratt om tre sekunder.." "Nu skulle jag behöva ett skratt med applåd." osv osv. Som tack för hjälpen fick vi en godispåse som jag moffat i mig innan jag hunnit hem från stan.. så det kan gå!

En superrolig grej som jag absolut vill göra om! Det är underhållande att vara publik! Rekommenderas som gratisnöje om man har tomt i kalendern.. och det har man ju ofta.