Opponera

Opponera, vilket skönt uttryck, att framföra invändningar, borde ju vara min gren. Tänk att helt legitimt få tycka till om någons uppsats och dessutom bli bedömd i hur bra man gör det. Det måste ju vara det hela utbildningen handlar om.

Jag ska bli lärare. Under hela min utbildning har jag inte fått respons på en enda lektion jag hållit från någon av mina universitetslärare. Jag har pluggat i fyra år nu... Efter fyra år så förväntas det att man ska skriva en uppsats om valfritt lärarrealterat ämne. Hur ofta behöver jag de kunskaperna som lärare? Möjligtvis kan jag försöka förklara disposition och alla de olika delarna i uppsatser för mina elever, men hade det inte varit bättre om vi examinerades i sk skarpt läge, på plats i ett klassrum med riktiga elever och med en eller fler lektioner som vi själva planerat och sedan genomför och efter det reflekterar kring, allt under uppsikt av en examinator, inte en handledare på skolan som knappast har tid till att bedöma ännu en elev... Det hade känts mer relevant för min egen utveckling och tro på mig själv som lärarkandidat, än om jag skriver en uppsats om någonting som näppelingen intresserar mig. Som tur är så ingår detta fantastiska moment som heter opponering! Men när Anette får en uppgift blir den ju sällan så lätt som den först verkar.

Nu har jag har suttit hela dagen idag och läst igenom en uppsats som är skrivet på ett spåk som är galet högtravande. Jag googlade ett av uttrycken författaren använde sig av och fick EN träff! Tog ett annat friskt ord och fick 120 träffar... för att ge det hela lite perspektiv kan jag tillägga att om man googlar "jag befarar att" får man 120 000 träffar. Att läsa en uppsats som är luddigt och högtravande skriven är väldigt svårt. Att jag sen inte förstår hur han menar gör inte saken lättare. Jag hoppas jag förstår mer imorgon, när jag har hunnit smälta intrycken lite.