Cykel-ett bra men tröttsamt äventyr

Så har halva hösten gått. Allhelgona helgen renderade två besök på den lokala begravningsplatsen så farmor och farfar fick fint och upplyst. Söndagen avslutades med stor middag med storfrämmande från Solna. Tre glada killar som jublade högt i köket när Tjernström slog in 2-1 målet. Revbenspjällen åts med god aptit och pannacottan gick snabbt åt. Storfamilj är väldigt trivsamt.

Har ägnat den framlidna hösten åt att försöka erövra ett nytt transportmedel. Inget busskort inköpt utan cykeln har varit mitt transportmedel. Vilken känsla det är att susa fram på cykeln och inte behöva bekymra sig över köer, tidtabeller eller bensinkostnader. Parkering är inte heller något problem och benen får jobba lite. Det tar en timme från Solna till jobbet och ca trettiofem minuter mellan Årsta och Solna, dvs lika fort som med kommunala medel. Men... Min cykel är inte riktigt lika nöjd med att helt plötsligt behöva jobba så hårt. Hon har hittat på alla möjliga små knep för att slippa undan.

Det började på sensommaren. Styret satt inte fast ordentligt och glad i hågen skruvade jag till den men det höll inte. Mina arbetskollegor som är mer insatta i att meka cykel konsterade att skruven som höll fast styret i styrstången var "död". Dessutom hade jag ett litet problem med ventilerna..så jag lämnade in "Pärlan" på verkstad. 350 kronor fattigare men en glad cykel rikare for jag vidare i vardagen. Berusad av det faktum att styret satt fast bestämde jag mig för att smöja upp kuggar och hjullager på Pärlan. Tjola hopp tjola hej vad det gick! Vi swischade fram mellan jobb, Årsta och Solna. Så blev det lite mörkare och jag insåg att det var dags att skaffa belysning.. Denna var inköpt för länge sedan men hade inte riktigt kommit på plats. Efter två veckors kraftansamling kom lamporna äntligen på plats och premiärturen gick till Eriksdalsbadet och yngsta dotterns simträning. Vi kom fram ordentligt men... när vi cyklat halva vägen hem så inser jag att bakdäcket är platt!! En sen promenad och många svordomar senare var jag hemma.

Dagen efter byttes det slang och så upp på sadeln igen. Kom till Ica maxi vid Lindhagensplan när jag insåg att det var platt igen... Väl framme i Solna fixade pojkvännen punkan som blivit på den nya slangen! Galet. Det gick några dagar men det var inte optimalt. Ett par dagar senare samma Ica maxi och ett platt däck igen! Fram däcket denna gång.. kollade ventilerna och slangen. Pumpade och så for jag vidare med alla fingrar i kors. Pärlan rullade på ett par dagar och förra onsdagen när jag skulle till jobbet låter det som något tar i när cykeln rullar. Så har då äntligen däcket släppt och jag inser att jag måste investera i nya däck.

Lördag med yngsta dottern användes för att byta däck på cykeln. För att vara på säkra sidan kollade jag att inte slangarna läckte.. bakdäcket fick godkänt och monterades ihop. Framdäckets slang hade förstås ett litet hål precis vid ventilen. Iväg till cykelaffären och investera i ny slang. Montera ihop och nu står hon där nere... nya slangar och nya däck på båda hjulen, ny styrstång, ny sadel och belysning... vad ska hon hitta nu hitta på, min lilla "Pärla"???

Bokslut

Ikväll är sista kvällen med denna ovissa stress kring uppsatsen. Denna uppsats har förstört hela min sommar och jag tänker inte låta den förstöra hösten också! Har blivit erbjuden trevligt sällskap när jag firar imorgon! Middag med pojkvännen på restaurang, kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa min första kväll utan uppsats stressen. Visserligen får jag troligtvis bara en vecka på mig att korrigera de brister som hittats, men det känns i alla fall konkret.

Första september börjar allvaret på jobbet igen, nu när jag ska ta studieuppehåll i en termin ska jag få svettas för att inse vad jag valde att utbilda mig ifrån. Jag hoppas det blir riktigt jobbigt och tråkigt. Tror iofs att jag kommer stormtrivas de första veckorna och bli engagerad i det mesta, sån är jag ju till min natur, men sen kommer de kassa arbetstiderna att få mig ledsen och uppgiven.

Såg på eriksdalsbadets hemsida att de drar igång gruppgympapassen på måndag. Det blir skönt att komma igång med mina Core-pass igen, hoppas bara att Malin den förträffliga är kvar... har faktiskt planer på att ta en sväng förbi imorgon efter opponeringen och lyfta lite skrot, som vi

säger i de södra förorterna.

Gick på min morgonrunda härom morgonen och tittade på naturen. De säger att vi inte vistas så mycket på Årsta fältet, kan det vara för att vegetationen är så taggig tro? Finns det så här fina kardborrar på kungliga djurgården eller i humlegården för den delen....? Jag gissar att de är ca 150 cm höga, mkt ståtliga men kanske inte överallt och inte på bekostnad av annan vegetation.

Opponera

Opponera, vilket skönt uttryck, att framföra invändningar, borde ju vara min gren. Tänk att helt legitimt få tycka till om någons uppsats och dessutom bli bedömd i hur bra man gör det. Det måste ju vara det hela utbildningen handlar om.

Jag ska bli lärare. Under hela min utbildning har jag inte fått respons på en enda lektion jag hållit från någon av mina universitetslärare. Jag har pluggat i fyra år nu... Efter fyra år så förväntas det att man ska skriva en uppsats om valfritt lärarrealterat ämne. Hur ofta behöver jag de kunskaperna som lärare? Möjligtvis kan jag försöka förklara disposition och alla de olika delarna i uppsatser för mina elever, men hade det inte varit bättre om vi examinerades i sk skarpt läge, på plats i ett klassrum med riktiga elever och med en eller fler lektioner som vi själva planerat och sedan genomför och efter det reflekterar kring, allt under uppsikt av en examinator, inte en handledare på skolan som knappast har tid till att bedöma ännu en elev... Det hade känts mer relevant för min egen utveckling och tro på mig själv som lärarkandidat, än om jag skriver en uppsats om någonting som näppelingen intresserar mig. Som tur är så ingår detta fantastiska moment som heter opponering! Men när Anette får en uppgift blir den ju sällan så lätt som den först verkar.

Nu har jag har suttit hela dagen idag och läst igenom en uppsats som är skrivet på ett spåk som är galet högtravande. Jag googlade ett av uttrycken författaren använde sig av och fick EN träff! Tog ett annat friskt ord och fick 120 träffar... för att ge det hela lite perspektiv kan jag tillägga att om man googlar "jag befarar att" får man 120 000 träffar. Att läsa en uppsats som är luddigt och högtravande skriven är väldigt svårt. Att jag sen inte förstår hur han menar gör inte saken lättare. Jag hoppas jag förstår mer imorgon, när jag har hunnit smälta intrycken lite.

Livet ler

Nu har jag kommit gång igen med mitt motionerande, har gått i en vecka och det känns så befriande!! Har konsulterat måttbandet och konstaterat att jag gått upp alla mina 6 cm i midjan som jag hade gjort mig av med i vintras... Nu har jag 13 glada centimetrar att bekämpa, behåller nog gymkortet på mitt autogiro..

Idag är det träff med handledare och eventuell slakt av uppsats, men går det inte så rullar livet på ändå gissar jag, min stresströskel är relativt hög just nu. Hakuna matata! Sen jag träffade min kära vän i mars så får man använda styltor för att komma över den tröskeln.

Slit och släp

Nu var sommaren snart slut och jag har just varit och dragit upp massor med ogräs på lotten, det växer riktigt bra, när man har dragit ogräs i två timmar och tistlarna står och flinar hånfullt inser man att det är dumt att stoppa huvudet i sanden och hoppas på det bästa.

Biosommar 09

Nu har sommaren rullat på och jag tog lite ledigt idag och gick på bio! Vet inte om jag varit på bio i sommartid förr, kändes konstigt att gå ur biosalongen efteråt och mötas av sol! Filmen var superduper bra. Män som hatar kvinnor såg vi, jag och min kompis. Blundade mig igenom ett par otroligt jobbiga scener, konstaterar förskräckt att jag blivit känsligare med åren.

Efter den två och en halv timme långa filmen blev det den obligatoriska turen till hemlighuset. På denna biografsalong har de en gemensam toalett för kvinnor och män. Kors i taket kan man tänka. Väl inne i förrummet står det tre kvinnor och köar och ena toalett dörren är öppen. Denna dörr är det en gubbe på och jag tänker att det spelar väl ingen roll, det funkar väl att använda ändå och frågar de köande damerna om det är nåt fel på den. De ler och säger att det är det inte men de kan inte använda den eftersom de inte är män.

Jämställdheten haltar emellanåt

Med min vanliga skepticism är jag tvungen att verkligen kolla vad som är fel på stället kanske mina medsystrar är extra petiga. Öppnar dörren och finner en pissoar!! Helt galet. Femtio procent av toaletterna är till för män och bara män. Den andra toaletten är vanlig och den får både män och kvinnor gå på. Rent matematiskt får jag det till att 75% av toaletten var tillägnad männen och kön utgjordes till 0% av män. De 100% som utgjordes av kvinnor skulle dela på de 25% som tilldelats dem. När vi(jag) står där och muttrar kommer det en man inseglandes och vi talar om för honom att han har en egen toalett... efter en snabb titt in på pissoraren ler han snett och säger att han föredrar riktiga toaletter. Varpå han vänder på klacken och går därifrån. Den enda mannen i kön ratade den toalett som var vikt till honom! Kan bero på att vi skrämde honom lite, men ändå...

Notera märkena i golvet.

Det som även får mig irriterad är att kvinnor spenderar mer tid på toaletten av naturliga skäl, hur tänker man då när man kontruerar en toalett enkom för män? Är det månne för att man ska slippa städa, eftersom den står tom så behöver man inte lägga ner så mkt energi på städning av den. En annan teori jag har är att det kanske är så att män som har så lätt att uträtta sina behov i närmsta port har blivit ett problem i kvarteren runt omkring så därför har man gjort det möjligt för dem att ta den snabba filen på toaletten. Kvinnorna som står där och köar tenderar att låta bli att välja portar som en alternativ toalett och då har man gjort sig av med problemet med dålig lukt i omgiviningarna på söder... i alla fall den som kommer från de biobesökande männens toalettbehov.. Denna sistnämnda teori kan nästan styrkas med hjälp av de märken i golvet som skvallrade om att det hade stått någonting annat där innan pissoaren sattes upp på väggen...

Jerome Bruner

Nu var det länge sedan jag bloggade, har haft en ordentlig dipp i mitt skrivande och angående mina livsval. Ska man verkligen behöva skriva en uppsats när man deep down vill bli någonting annat... typ sjuksköterska... så någonting har frågorna gått. Nu har jag i alla fall fått lite energi och ska färdigställa uppsatsen men jag tar också ett litet studieuppehåll i ett halvår för att jobba undan lite resttentor. Tror att det blir den bästa lösningen.



Jag påbörjade min utbildning till lärare för fyra år sedan, då, på den första terminen fick vi kurslitteratur bestående av bland annat en bok av en viss Jerome Bruner. En amerikansk psykolog som klurat kring utbildningen ur ett kulturpsykologiskt perspektiv. Boken heter Kulturens väv. Jag minns denna bok så väl, den var skriven med ett språk som var direkt omöjligt att läsa. Tyckte jag då. Nu när jag ser boken i dess slitna fuktskadade skick så kommer jag ihåg hur jag stod på Kellys och tog en öl med min vän Fredrik som då var lärare i svenska och religion på gymnasiet (nu doktorerar han i något inom svenskämnet..). Jag förfasade över språket och han höll med om att det inte finns något egenvärde i att formulera sig extra krångligt. Det var rart av honom att hålla med, kanske rent av en överlevnadsstrategi från hans sida, eftersom jag var så upprörd.





Nu, till den här uppsatsen, har jag läst en massa litteratur (varav hälften varit mycket onödig läsning) och försökt att hitta teorier att luta min undersökning på. Mitt letande har gått genom litteratur listor och bibliotekskataloger och i en bok på norska som var mycket matnyttig hittade jag Bruner i referenslistan. Ett par av dessa böcker hittade jag och igår när jag läste en bok av dessa så föll det mig in att titta vad den boken jag har i bokhyllan heter på engelska. Döm om min förvåning när det visar sig att den heter The Culture of Education och visar sig vara en av de böcker på listan som jag inte fått tag i. Culture of Education blev Kulturens väv på svenska.. kanske inte en helt solklar översättning. Läste den i alla fall igår och det finns massor med bra som jag kan anväda i uppsatsen! Och där har den legat i bokhyllan mitt framför näsan på mig hela tiden. Fatalist som jag är så ser jag genast cirkelslutet... Bruner kommer alltid få vara kvar i min bokhylla.